Ärvdabalken, ärvdabalk (1958:637)

1 kap. Om rätt att taga arv

1 § Arv kan tagas endast av den som lever vid arvlåtarens död; dock må barn, som är avlat dessförinnan, taga arv, om det sedermera födes med liv. Är fråga om rätt till del i boet efter arvlåtarens efterlevande make, skall hänsyn tagas till tiden för makens död.

2 § Är arvinge till den, efter vilken arv fallit, jämväl avliden, och kan bevis ej förebringas att han överlevat arvlåtaren, skall med arvet så förfaras som om han icke överlevat denne.

3 § Utländsk medborgare må lika med svensk taga arv här i riket. Är i annan stat svensk medborgare icke likställd med inlänning i fråga om rätten att taga arv, eller måste han där vidkännas större avdrag än denne, äger Regeringen förordna att motsvarande inskränkning skall gälla
för den statens medborgare här i riket. Lag (1987:231).

2 kap. Om skyldemans arvsrätt

1 § Närmaste arvingar på grund av skyldskap äro arvlåtarens avkomlingar (bröstarvingar).

Arvlåtarens barn taga lika lott. Är barn dött, skola dess avkomlingar träda i dess ställe, och skall var gren taga lika lott.

2 § Finns det inga bröstarvingar, tar arvlåtarens föräldrar
hälften var av arvet.

Är någon av föräldrarna död, delar arvlåtarens syskon den
förälderns lott. I ett avlidet syskons ställe träder dess
avkomlingar, och varje gren tar lika lott. Finns det inga
syskon eller avkomlingar till dem, men lever någon av
arvlåtarens föräldrar, tar den föräldern hela arvet.

Finns det halvsyskon efter arvlåtaren, tar de tillsammans med helsyskon eller deras avkomlingar del i lott, som skulle ha tillfallit deras förälder. Finns det inga helsyskon, och är
båda föräldrarna döda, tar arvlåtarens halvsyskon hela arvet. I ett avlidet halvsyskons ställe träder dess avkomlingar. Lag (2005:435).

3 § Lever inte arvlåtarens föräldrar, syskon eller syskons
avkomlingar, tar farföräldrar och morföräldrar arvet. Var och en ärver lika lott.

Är en farförälder eller morförälder död, delar den dödes barn dennes lott. Finns det inga barn efter den döde, tar den andre av farföräldrarna eller morföräldrarna den dödes lott. Om även han eller hon är död men har efterlämnat barn, tar barnen den dödes lott. Finns det ingen arvinge på den sidan, går hela arvet till arvingarna på den andra sidan.

Det som sägs i första och andra styckena om farföräldrar och
morföräldrar gäller även föräldrar till en förälder enligt 1
kap. 9 § föräldrabalken. Lag (2005:435).

4 § Andra skyldemän än ovan sägs äga ej ärva.

3 kap. Om makes arvsrätt; så ock om rätt för den först avlidne
makens arvingar i boet efter den sist avlidne maken

1 § Var arvlåtaren gift, skall kvarlåtenskapen tillfalla den efterlevande
maken. Efterlämnar arvlåtaren någon bröstarvinge som inte är den
efterlevande makens bröstarvinge, gäller dock att makens rätt till
kvarlåtenskapen omfattar en sådan arvinges arvslott endast om arvingen
har avstått från sin rätt i enlighet med vad som anges i 9 §.

Den efterlevande maken har alltid rätt att ur kvarlåtenskapen efter den
avlidna maken, så långt kvarlåtenskapen räcker, få egendom till så stort
värde att den tillsammans med egendom som den efterlevande maken erhöll
vid bodelningen eller som utgör den makens enskilda egendom motsvarar
fyra gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
som gäller vid tiden för dödsfallet. Ett testamente av den avlidna maken
är utan verkan i den mån förordnandet inkräktar på den rätt för den
efterlevande maken som avses i detta stycke. Lag (1987:231).

2 § Lever vid den efterlevande makens död någon bröstarvinge
till den först avlidna maken eller dennes föräldrar, syskon
eller syskons avkomling, skall, om inte annat sägs i tredje
stycket eller i 3-5 §§, 6 § tredje stycket eller 7 § tredje
stycket, hälften av den efterlevande makens bo tillfalla dem
som då har den bästa arvsrätten efter den först avlidna maken.
Den efterlevande maken får inte genom testamente bestämma över
egendom som skall tillfalla den först avlidnes arvingar.

Har en bröstarvinge redan vid den först avlidna makens död helt
eller delvis fått ut sitt arv efter denne, skall bröstarvingens
andel i den efterlevande makens bo minskas i motsvarande mån.

Om det som den efterlevande maken erhöll i arv av
kvarlåtenskapen efter den först avlidne utgjorde annan andel än
hälften av summan av detta arv och den efterlevandes egendom
efter bodelningen, skall arvingarna efter den först avlidne ta
samma andel i boet efter den sist avlidne. Lag (2005:435).

3 § Har efterlevande maken genom gåva eller annan därmed jämförlig
handling, utan tillbörlig hänsyn till den först avlidnes arvingar,
orsakat väsentlig minskning av sin egendom, skall av den lott, som vid
efterlevande makens död tillkommer hans arvingar, vederlag utgå till
arvingarna efter den först avlidne för vad av minskningen belöper å deras
andel i boet.

Kan vederlag ej utgå, skall gåvan eller dess värde återbäras, såframt den
som mottog gåvan insåg eller bort inse, att den lände arvingarna efter
den först avlidne till förfång. Talan härom må dock ej väckas, sedan fem
år förflutit från det gåvan mottogs.

Var vid dödsfallet gåva, som tillkommit under omständigheter varom ovan
sägs, ej fullbordad, må den ej göras gällande, i den mån det skulle lända
arvingarna efter den först avlidne till förfång.

4 § Överstiger boets värde vid efterlevande makens död dess värde vid den
först avlidnes frånfälle, skall denna förkovran tilläggas den
efterlevandes arvingar, såvitt visas att egendom till motsvarande värde
tillfallit den efterlevande i arv, gåva eller testamente eller ock må
antagas att boets förkovran härrör från förvärvsarbete, som efter den
först avlidne makens död drivits av den efterlevande.

Har efterlevande maken gjort sig skyldig till förfarande som avses i 3 §,
skall, vid beräkning huruvida förkovran föreligger, kvarlåtenskapen ökas
med ett belopp, motsvarande den minskning av boet som orsakats av
efterlevande maken.

5 § Vid delningen av boet efter den sist avlidne maken äga vardera makens
arvingar på sin lott erhålla egendom, som under äktenskapet tillhört den
maken, och den sist avlidnes arvingar jämväl egendom, som sedermera
förvärvats av denne. Fastighet må, även om den i värde överstiger vad å
lotten belöper, uttagas, om penningar lämnas till fyllnad av andra sidans
lott.

I övrigt skall beträffande förrättningen i tillämpliga delar gälla vad om
bodelning är stadgat.

6 § Har efterlevande maken gått i nytt gifte, skall vid hans död delning
enligt detta kapitel av hans behållna giftorättsgods och enskilda egendom
äga rum, innan bodelning må förrättas.

Skall i efterlevande makens livstid bodelning äga rum mellan honom och
hans make i nytt äktenskap eller dennes arvingar, skall av efterlevande
makens behållna giftorättsgods och enskilda egendom före delningen
uttagas egendom till värde, motsvarande vad enligt 1--4 §§ belöper å den
först avlidnes arvingar.

Vad i 4 § stadgas för det fall, att egendom tillfallit efterlevande maken
i arv, gåva eller testamente, skall äga motsvarande tillämpning, därest
han, till följd av nytt gifte, vid bodelning eller eljest på grund av
giftorätt erhållit egendom utöver vad förut tillkom honom.

7 § Om den efterlevande maken vid sin död efterlämnar en sambo
och bodelning skall förrättas mellan samborna, skall
dessförinnan den efterlevande makens behållna egendom delas
enligt detta kapitel.

Skall i den efterlevande makens livstid bodelning ske mellan
den efterlevande maken och dennes sambo eller sambons arvingar,
skall av den efterlevandes egendom före bodelningen tas ut
egendom till ett värde som motsvarar vad som enligt 1-4 §§
skall tillkomma den först avlidna makens arvingar.

Vad som föreskrivs i 4 § för det fall att egendom har
tillfallit den efterlevande maken i arv, gåva eller testamente
skall gälla, om den efterlevande maken genom bodelning med en
sambo har erhållit egendom utöver vad maken förut hade.

Vad som föreskrivs i denna balk om sambor gäller endast sådana
samboförhållanden där ingen av samborna är gift. Lag (2005:435).

8 § Finns det vid den efterlevande makens död arvsberättigade efter
endast en av makarna, skall dessa arvingar ärva allt. Lag (1987:231).

9 § Om vid den först avlidna makens död någon som är bröstarvinge till
denne men inte till den efterlevande maken avstår från sitt arv efter den
först avlidna maken till förmån för den efterlevande maken, har
bröstarvingen i stället rätt att ta del i dennes bo enligt bestämmelserna
i 2 §. Lag (1987:231).

10 § Detta kapitel gäller ej, om mål om äktenskapsskillnad pågick vid
arvlåtarens död. Lag (1987:231).

4 kap. (Om arvsrätt vid adoptivförhållande)

1 § har upphävts genom lag (1971:872).

2 § har upphävts genom lag (1971:872).

5 kap. Om allmäna arvsfondens rätt till arv

1 § Finnes ej arvinge jämlikt ovan givna bestämmelser, skall arvet
tillfalla en fond, benämnd allmänna arvsfonden.

2 § har upphävts genom lag (1969:224).

3 § har upphävts genom lag (1969:224).

4 § har upphävts genom lag (1969:224).

6 kap. Om förskott å arv

1 § Vad arvlåtaren i livstiden har gett en bröstarvinge skall avräknas
som förskott på dennes arv efter arvlåtaren, om inte annat har
föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit
avsett. Är mottagaren en annan arvinge, skall avräkning ske endast om
detta har föreskrivits eller på grund av omständigheterna måste antas ha
varit avsett då egendomen gavs.

Har en make av sitt giftorättsgods gett förskott på arv till en
bröstarvinge som är makarnas gemensamma, skall avräkning för detta göras
på arvet efter den först avlidna maken. Om detta arv inte räcker till,
skall återstoden avräknas på arvet efter den andra maken. Vad som sagts
nu gäller också då en efterlevande make av sådan egendom som omfattas av
bröstarvingars arvsrätt enligt 3 kap. 2 § har gett förskott på arv till
en bröstarvinge till den först avlidna maken. Lag (1987:231).

2 § Kostnader, som en förälder har lagt ned på ett barns
uppehälle och utbildning, skall inte avräknas från barnets arv,
om föräldern därmed endast fullgjort sin underhållsskyldighet.

Inte heller skall från bröstarvinges arv avräknas sedvanliga
gåvor, vilkas värde inte står i missförhållande till givarens
villkor. Lag (2005:435).

3 § Avräkning av förskott skall ske efter egendomens värde vid
mottagandet, såframt icke på grund av omständigheterna annat bör gälla.

4 § Kan vad arvinge mottagit i förskott ej till fullo avräknas å hans
arvslott, är han ej skyldig återbära överskottet, med mindre bestämmelse
därom träffats då förskottet gavs.

5 § Har förskott givits, skall, för bestämmande av arvslotternas storlek,
kvarlåtenskapen före delningen ökas med förskottets värde eller, om
avräkning ej kan till fullo ske å förskottstagarens arv, med vad därå kan
avräknas.

6 § Har arvinge som mottagit förskott avlidit före arvlåtaren, äro
förskottstagarens avkomlingar pliktiga att avräkna förskottet å sina
arvslotter.

Skall arv delas mellan flera grenar och har arvinge i en gren mottagit
förskott, äro, om han avlidit före arvlåtaren utan att efterlämna
avkomlingar som äga träda i hans ställe, övriga arvingar inom samma gren
pliktiga att avräkna förskottet å sina arvslotter; dock taga de ej mindre
del i kvarlåtenskapen än de ägt bekomma, om förskottstagaren levat.

7 § Vad en make av sitt giftorättsgods har gett ett styvbarn eller en
avkomling till styvbarn skall avräknas på mottagarens arv efter den andra
maken, om inte annat har föreskrivits eller med hänsyn till
omständigheterna måste antas ha varit avsett. Med samma förbehåll skall,
om inte annat följer av 1 §, vad den efterlevande maken har gett en sådan
arvinge eller testamentstagare som enligt 3 kap. 2 § eller 12 kap. 1 §
har rätt att ta del i den efterlevande makens bo avräknas på mottagarens
lott i detta. Bestämmelserna i 2--6 §§ skall tillämpas även i dessa fall.
Lag (1987:231).

7 kap. Om laglott

1 § Hälften av den arvslott, som enligt lag tillkommer bröstarvinge,
utgör hans laglott.

2 § Bröstarvinge är pliktig att å sin laglott avräkna vad han av
arvlåtaren mottagit i förskott å sitt arv, så ock vad han mottagit på
grund av testamente, såframt icke annat föranledes av detta.

3 § För utfående av laglott äger bröstarvinge påkalla jämkning i
testamente. Äro flera förordnanden, skall, om ej annat följer av
testamentet, legat utgå före förordnande till universell testamentstagare
och legat, som avser viss egendom, utgå före annat samt i övrigt
nedsättning ske i förhållande till storleken av varje förordnande eller,
vad angår förordnande till bröstarvinge, till den del därav som han ej är
pliktig avräkna å sin laglott.

Vad en bröstarvinge erhåller genom att påkalla jämkning i testamente
skall inte omfattas av den efterlevande makens rätt till kvarlåtenskapen
enligt 3 kap. i andra fall än då jämkningen avser testamentsvillkor som
gäller till förmån för den efterlevande maken.

Bröstarvinge, som ej inom sex månader efter det han erhöll del av
testamentet på sätt i 14 kap. sägs påkallat jämkning genom att giva
testamentstagaren sitt anspråk tillkänna eller genom att väcka talan mot
honom, har förlorat sin rätt. Lag (1987:231).

4 § Har arvlåtaren i livstiden bortgivit egendom under sådana
omständigheter eller på sådana villkor att gåvan till syftet är att
likställa med testamente, skall i avseende å gåvan vad i 2 och 3 §§ är
stadgat om testamente äga motsvarande tillämpning, om ej särskilda skäl
äro däremot; och skall vid nedsättning av gåvan motsvarande del av den
bortgivna egendomen återbäras eller, om det ej kan ske, ersättning
utgivas för dess värde. Vid laglottens beräkning skall värdet av den
bortgivna egendomen läggas till kvarlåtenskapen.

Vill bröstarvinge mot gåvotagare göra gällande rätt som avses i första
stycket, skall han väcka talan inom ett år från det bouppteckning efter
arvlåtaren avslutades. Försittes denna tid, är rätt till talan förlorad.

Var vid dödsfallet gåvan ej fullbordad, må den ej, med mindre särskilda
skäl äro därtill, göras gällande, i den mån det skulle lända till intrång
i bröstarvinges laglott.

5 § Har arvlåtaren genom testamente tillerkänt någon nyttjanderätt,
avkomst eller annan förmån att utgå av kvarlåtenskapen eller genom
föreskrifter rörande dennas förvaltning eller på annat sätt inskränkt
rätten att förfoga över den, äger bröstarvinge utan hinder av sådant
förordnande utfå sin laglott i egendom, varöver han äger fritt förfoga.

6 § har upphört att gälla genom lag (1978:855).

7 § Bröstarvinges rätt enligt detta kapitel att påkalla jämkning av
testamente eller gåva övergår ej till hans borgenärer. Lag (1975:245).

8 kap. har upphört att gälla genom lag (1978:855).

9 kap. Om rätt att göra eller taga testamente

1 § Den som fyllt aderton år må genom testamente förordna om sin
kvarlåtenskap. Testamente må ock göras av underårig, som är eller varit
gift eller som efter fyllda sexton år vill förordna om egendom, över
vilken han äger själv råda. Lag (1974:237).

2 § Förordnande till annan än den som är född vid testators död eller då
är avlad och sedermera födes med liv är utan verkan.

Utan hinder av vad nu är sagt gäller förordnande, enligt vilket blivande
arvsberättigade avkomlingar till någon, som enligt första stycket äger
taga testamente, skola erhålla egendom till full ägo sist vid dennes död
eller då annan, som skall åtnjuta rätt till egendomen, avlider eller hans
rätt eljest upphör. Ej må i sådant förordnande olikhet göras mellan
syskon, vilka ej äro födda eller avlade vid testators död.

3 § Om rätt för utländsk medborgare att här i riket taga testamente
gäller vad om utlännings rätt att taga arv är stadgat.

10 kap. Om upprättande och återkallelse av testamente

1 § Testamente skall upprättas skriftligen med två vittnen. I deras
samtidiga närvaro skall testator underskriva testamentshandlingen eller
vidkännas sin underskrift därå. Vittnena skola bestyrka handlingen med
sina namn. De skola äga kännedom om handlingens egenskap av testamente,
men det står testator fritt att låta dem veta dess innehåll eller ej.

2 § Testamentsvittnena böra vid sina namn anteckna yrke och hemvist. De
böra ock å handlingen teckna intyg rörande tiden för bevittnandet samt
övriga omständigheter som kunna vara av betydelse för testamentets
giltighet.

Hava vittnena å handlingen intygat att vid testamentets upprättande så
tillgått som i 1 § sägs, skall intyget, där klander väckes, äga tilltro,
såframt omständigheter ej förekomma som förringa intygets trovärdighet.

3 § Är någon av sjukdom eller annat nödfall förhindrad att upprätta
testamente på sätt i 1 § sägs, må han förordna om sin kvarlåtenskap
muntligen inför två vittnen eller ock utan vittnen genom egenhändigt
skriven och undertecknad handling.

Sådant testamente är ogillt, om testator sedermera under tre månader
varit i tillfälle att förordna om sin kvarlåtenskap såsom i 1 § är
stadgat.

4 § Till testamentsvittne får inte tas den som är under femton år eller
på grund av en psykisk störning saknar insikt om betydelsen av
vittnesbekräftelsen, inte heller testators make eller den som står i rätt
upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag till honom eller är hans
syskon.

Ingen får tas till vittne vid förordnande till honom själv, hans make
eller någon som står i sådant släktskap eller svågerlag till honom som
nyss är sagt. Förordnande att vara testamentsexekutor medför dock inte
hinder att vara vittne.

Åberopas testamentsvittne till bevis i rättegång, gäller vad i
rättegångsbalken är stadgat om sådant bevis. Lag (1991:1547).

5 § Har testator i den ordning som gäller för testamentes upprättande
återkallat sitt förordnande eller har han förstört testamentshandlingen
eller eljest otvetydigt givit tillkänna att förordnandet ej längre var
uttryck för hans yttersta vilja, är förordnandet utan verkan.

Utfästelse att ej återkalla testamente är icke bindande.

6 § Vill någon, i samband med återkallelse av visst förordnande eller
eljest, göra tillägg till sitt testamente, gäller vad om upprättande av
testamente är stadgat.

7 § Har någon genom ensidig återkallelse eller ändring av inbördes
testamente väsentligt rubbat förutsättningarna för det ömsesidiga
förordnandet, är han förlustig sin rätt på grund av testamentet.

11 kap. Om testamentes tolkning

1 § Åt testamente skall givas den tolkning som må antagas överensstämma
med testators vilja; och skall förty vad nedan i 2--9 §§ stadgas lända
till efterrättelse allenast såvitt icke med hänsyn till förordnandets
syfte och övriga omständigheter annat får anses följa av förordnandet.

Har testamente genom felskrivning eller eljest till följd av misstag fått
annat innehåll än testator åsyftat, skall det likväl verkställas, såvitt
rätta meningen kan utrönas.

2 § Legat skall utgå av oskifto och ej räknas å viss lott.

3 § Kunna samtliga legat ej utgå, skall legat som avser viss egendom äga
företräde framför annat, men skall i övrigt nedsättning ske efter
legatens värde.

4 § Avser förordnande viss egendom och finnes den ej i kvarlåtenskapen,
är förordnandet utan verkan.

5 § Besväras viss egendom, varom förordnande gjorts, av panträtt eller
annan rättighet, äger testamentstagaren icke i anledning därav njuta
ersättning. Lag (1970:1001).

6 § Dör testamentstagare innan hans rätt inträtt eller kan testamentet
eljest ej verkställas i vad honom angår, skola hans avkomlingar träda i
hans ställe, såframt de i fråga om arv efter testator varit berättigade
därtill.

7 § Är förordnande gjort om hela kvarlåtenskapen eller om allt som ej
utgör bröstarvinges laglott, och kan testamentet ej verkställas såvitt
angår viss testamentstagare, skola, där ej annat följer av 6 §,
universella testamentstagares lotter i motsvarande mån ökas.

8 § Har en make gjort testamente till den andra maken är förordnandet
utan verkan, om äktenskapet är upplöst vid testators död eller mål om
äktenskapsskillnad då pågår. Detsamma gäller, om någon har gjort
testamente till sin sambo men samboförhållandet har upphört före
testators död. Lag (1987:231).

9 § Är ändamålsbestämmelse meddelad beträffande egendom som tillkommer
viss arvinge eller testamentstagare, åligger det denne att verkställa
förordnandet. I andra fall skall ändamålsbestämmelse verkställas av
oskifto.

10 § Med legat förstås särskild i testamente given förmån, såsom
viss sak eller visst penningbelopp eller nyttjanderätt till egendom eller
rätt att därav njuta ränta eller avkomst.

Universell testamentstagare är den som testator insatt i
arvinges ställe genom att tillerkänna honom kvarlåtenskapen i dess
helhet, viss andel av kvarlåtenskapen eller överskott därå.

12 kap. Om testamentstagares rätt i vissa fall

1 § Är genom testamente förordnat att egendom, som tillkommer
efterlevande make såsom arvinge eller universell testamentstagare, skall,
sedan makens rätt upphört, tillfalla annan, äger vad i 3 kap. är stadgat
motsvarande tillämpning, såvitt ej annat följer av testamentet.

2 § Har någon genom testamente erhållit nyttjanderätten till egendom,
vartill äganderätten vid testators död eller senare skall tillfalla
annan, gäller vad nedan i 3--9 §§ stadgas, såvitt ej annat följer av
testamentet.

3 § Nyttjanderättshavaren förvaltar egendomen och njuter avkastningen
därav. Vid förvaltningen skall han iakttaga jämväl ägarens rätt och
bästa. Egendomen må ej sammanblandas med annan, såframt ej dess
ändamålsenliga användning föranleder därtill.

Nyttjanderättshavaren skall vidkännas alla nödiga kostnader för egendomen
som böra gäldas med avkastningen under hans besittningstid.

4 § Lösören som ej hava särskilt värde för ägaren må
nyttjanderättshavaren avyttra. Äro särskilda skäl till avyttring eller
pantsättning av annan lös egendom och kan ägarens medverkan därtill ej
vinnas, äger rätten på ansökan bemyndiga nyttjanderättshavaren att
vidtaga åtgärden. Fordringar är nyttjanderättshavaren behörig att
uppsäga, och må han jämväl för dem uppbära betalning.

Ej må nyttjanderätten överlåtas.

5 § Kapitalbelopp skall av nyttjanderättshavaren göras räntebärande
så som föreskrivs om omyndigs medel i 13 kap. 5 och 7 §§
föräldrabalken, om inte ägaren eller, när hans samtycke ej kan
erhållas, rätten medgivit annat. Utan sådant tillstånd må dock vad
som varit anbragt i jordbruk eller annan näring ånyo tagas i anspråk
för samma ändamål samt mindre belopp, som eljest influtit för
avyttrade lösören, användas till inköp av egendom av samma slag.
Lag (1994:1434).

6 § Ej må ägaren utan nyttjanderättshavarens samtycke överlåta eller
eljest förfoga över egendomen. Beträffande fast egendom eller tomträtt
skall samtycket lämnas skriftligen med två vittnen.

Kan samtycke ej erhållas, äger rätten på ansökan tillåta åtgärden, när
skäl äro därtill.

Har ägaren utan erforderligt samtycke förfogat över egendom, är åtgärden
ogill, om nyttjanderättshavaren påstår det.

7 § Egendom som omfattas av nyttjanderätten må ej tagas i mät för ägarens
gäld, med mindre den på grund av panträtt eller eljest särskilt häftar
därför eller fråga är om gäld, för vilken ägaren svarar enligt 21 kap.
Lag (1970:1001).

8 § Vad som trätt i stället för egendom som omfattats av nyttjanderätten
skall tillhöra ägaren.

9 § Om nyttjanderättshavaren genom vanvård av egendomen eller genom annat
otillbörligt förfarande uppenbarligen äventyrar ägarens bästa, får rätten
på ansökan ålägga honom att ställa säkerhet för egendomen eller också
förordna, att denna skall ställas under vård och förvaltning av god man
som avses i 11 kap. föräldrabalken.

För skada, som nyttjanderättshavaren uppsåtligen eller av vårdslöshet
vållat ägaren, skall ersättning betalas, då nyttjanderätten upphör eller
egendomen ställs under vård och förvaltning av god man. Lag (1988:1255).

10 § Har genom testamente förordnats att legat skall tillfalla två eller
flera efter varandra, skall, såvitt ej annat följer av testamentet, vad i
9 § stadgas äga motsvarande tillämpning, om någon bland dem, såsom där
sägs, äventyrar efterföljande testamentstagares bästa eller tillskyndar
honom skada.

11 § Skall enligt testamente någon njuta avkomst av egendom i
kvarlåtenskapen och egendomen, till betryggande av hans rätt, sättas
under särskild vård, skall den, där ej annat följer av testamentet,
ställas under förvaltning av god man som avses i 11 kap. föräldrabalken.
Lag (1988:1255).

12 § Förvärv genom förordnande i testamente, som innebär att visst område
av fastighet som legat kommer i särskild ägares hand, är giltigt endast
om fastighetsbildning sker i överensstämmelse med förordnandet genom
förrättning, som är sökt senast sex månader efter det testamentet vunnit
laga kraft och legatet utgivits samt, om förrättningen ej är avslutad vid
utgången av nämnda tid, skall verkställas på grundval av förordnandet.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fall då legatet avser andel
i fastighet med villkor att andelen skall utbrytas genom
fastighetsbildning eller fastighets andel i mark som är samfälld för
flera fastigheter. Lag (1970:1001).

13 § Den som genom förordnande i testamente såsom legat erhållit andel i
fastighet, vilken i sin helhet ingår i dödsboet efter testator, utan
villkor att andelen skall utbrytas genom fastighetsbildning innehar
fastigheten under samäganderätt med den eller de andra delägarna.
Lag (1970:1001).

13 kap. Om testamentes ogiltighet

1 § Var testator ej behörig att förordna om sin kvarlåtenskap eller är
testamentet ej upprättat i laga form, är det ej gällande. I fall, varom
sägs i 10 kap. 4 § andra stycket, är dock testamentet ogillt allenast i
den del som där avses.

2 § Ett testamente gäller inte, om det har upprättats under påverkan av
en psykisk störning. Lag (1991:1547).

3 § Har någon tvungit testator att upprätta testamentet eller förmått
honom därtill genom missbruk av hans oförstånd, viljesvaghet eller
beroende ställning, är testamentet ej gällande.

Samma lag vare, om testator blivit svikligen förledd att upprätta
testamentet eller om han eljest svävat i villfarelse som varit
bestämmande för hans vilja att göra testamentet.

14 kap. Om delgivning och klander av testamente

1 § har upphävts genom lag (1989:308).

2 § har upphävts genom lag (1989:308).

3 § har upphävts genom lag (1989:308).

4 § Testamente skall delges arvinge genom överlämnande av
testamentshandlingen i bestyrkt avskrift eller, i fråga om muntligt
testamente, protokoll över förhör med testamentsvittnena eller annan
skriftlig uppgift om testamentets innehåll. Delgivning behövs dock inte
med en arvinge som har godkänt testamentet.

Efterlämnar testator, jämte make, arvingar som avses i 3 kap. 2 §, må
testamentet, såvitt dessa angår, delgivas dem som vid tiden för
delgivningen äro närmast till arv efter testator.

Äro flera testamentstagare, gäller delgivning, som verkställts av en
bland dem, jämväl för de övriga. Lag (1989:308).

5 § Vill arvinge göra gällande att testamente är ogillt enligt 13 kap.,
skall han därom väcka klandertalan inom sex månader efter det han erhöll
del av testamentet såsom i 4 § är stadgat. Försittes denna tid, är rätt
till talan förlorad.

Om påkallande av jämkning i testamente för utfående av laglott stadgas i
7 kap.

6 § Arvinges rätt att väcka talan om klander av testamente övergår ej
till hans borgenärer. Lag (1975:245).

15 kap. Om förverkande av rätt att taga arv eller testamente

1 § Den som genom brott uppsåtligen har dödat någon får inte ta arv eller
testamente efter denne. Är den dödade arvinge eller testamentstagare
efter någon annan, får gärningsmannen inte bättre rätt till arv eller
testamente efter denne än om den dödade hade levat.

Vad som sägs i första stycket gäller även när någon annars har orsakat
någon annans död genom en uppsåtlig gärning som innefattat våld på den
dödades person och utgjort brott för vilket lindrigare straff än fängelse
i ett år inte är föreskrivet. Lika med våld anses att försätta någon i
vanmakt eller annat sådant tillstånd.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller inte, om gärningsmannen
var under femton år.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller inte heller, om det
föreligger synnerliga skäl däremot med hänsyn till gärningens
beskaffenhet. Vid bedömningen av om det med hänsyn till gärningens
beskaffenhet föreligger synnerliga skäl skall också beaktas,

1. om gärningsmannen begick gärningen under påverkan av en allvarlig
psykisk störning, eller

2. om gärningsmannen var under arton år och hans handlande stod i samband
med uppenbart bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga hos
honom. Lag (1991:1547).

2 § Har någon genom tvång, förledande eller missbruk av annans oförstånd,
viljesvaghet eller beroende ställning förmått denne att upprätta eller
återkalla testamente eller att avstå därifrån, har han förverkat rätten
att taga arv eller testamente efter honom, såvitt ej särskilda skäl äro
däremot. Vad sålunda är stadgat äger motsvarande tillämpning, där någon
uppsåtligen förstört eller undanhållit testamente.

3 § Vad som sägs i 1 och 2 §§ om den som har begått ett brott gäller
också var och en som har medverkat till brottet såsom sägs i 23 kap. 4
och 5 §§ brottsbalken. Lag (1991:1547).

4 § Har någon förverkat sin rätt att taga arv, skall ärvas såsom hade han
dött före arvlåtaren.

16 kap. Om preskription av rätt att taga arv eller testamente

1 § Vistas, då bouppteckning förrättas, till namnet känd arvinge efter
den döde å okänd ort, skall det hos rätten anmälas av den som har boet i
sin vård. När sådan anmälan sker eller förhållandet eljest varder
kunnigt, skall rätten låta i Post- och Inrikes Tidningar ofördröjligen
intaga kungörelse, att arv efter den döde tillfallit den bortovarande,
med anmaning till honom att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år
från den dag, kungörelsen var införd i tidningen. I kungörelsen skall den
bortovarandes namn upptagas.

I fall som avses i 3 kap. 2 § skall, vid tillämpning av vad nu sagts, den
rätt, som tillkommer den först avlidne makens arvingar i den
efterlevandes bo, behandlas som arv efter den efterlevande maken. Lag
(1987:231).

2 § Kan, när bouppteckning förrättas, ej utrönas huruvida arvinge finnes
som före allmänna arvsfonden eller före eller jämte annan känd arvinge är
berättigad till arv, skall rätten, på anmälan av den som har boet i sin
vård eller då förhållandet eljest varder kunnigt, låta i Post- och
Inrikes Tidningar ofördröjligen intaga kungörelse om arvfallet, med
anmaning till okända arvingar att göra sin rätt till arvet gällande inom
fem år från den dag, kungörelsen var införd i tidningen. Vad nu är sagt
skall ock gälla, där vid bouppteckningen kännedom finnes om arvinge men
kunskap saknas såväl om arvingens namn som om hans vistelseort. Lag
(1977:659).

3 § Är testamentstagare okänd eller vistas han å okänd ort, skall
vad i 1 § första stycket är stadgat om anmälan och kungörelse
angående arv äga motsvarande tillämpning med avseende å
testamentsförordnandet.

Skall testamentstagarens rätt inträda vid annan tid än testators
död, må kungörelse ej ske förrän den tiden är inne.

3 a § Är vid någons död faderskapet till honom eller henne inte
fastställt och är fadern inte heller på annat sätt känd för
annan dödsbodelägare, boutredningsman eller den som sitter i
boet, skall den som vill grunda arvsrätt på faderskapet göra
sin rätt gällande inom tre månader från dödsfallet eller, om
bouppteckningen förrättas senare, senast vid bouppteckningen.

Första stycket tillämpas också i fråga om föräldraskap enligt 1
kap. 9 § föräldrabalken. Lag (2005:435).

4 § Arvinge eller testamenstagare, som ej har att göra sin rätt gällande
efter vad i 1-3 a § sägs, skall göra det inom tio år från dödsfallet
eller, om hans rätt inträder först vid senare tidpunkt, från denna. Lag
(1976:1117).

5 § Undandrager sig arvinge eller testamentstagare att giva tillkänna
huruvida han vill göra anspråk på arv eller på rätt enligt testamentet,
äger rätten förelägga honom att göra sin rätt gällande inom sex månader
från det föreläggandet delgavs honom. Delgivning får ej ske enligt 12--15
§§ delgivningslagen (1970:428).

Sådant föreläggande skall meddelas, såframt ansökan därom göres av någon
som är berättigad till arvingens eller testamentstagarens del i
kvarlåtenskapen ifall denne försummar att bevara sin rätt. Lag
(1970:430).

6 § Vill arvinge eller testamentstagare, utan att tillträda
kvarlåtenskapen eller sin lott däri, göra sin rätt gällande, skall han
anmäla sitt anspråk hos god man, om sådan förordnats att bevaka hans
rätt, eller hos var dödsbodelägare som tillträtt kvarlåtenskapen eller
ock, om skifte ej skett, hos boutredningsman eller annan som sitter i
boet. Anmälan må ock göras hos rätten.

Har god man mottagit anmälan, skall han tillkännagiva den hos rätten. Om
anmälan, som gjorts eller tillkännagivits hos rätten, skall genom dess
försorg med posten underrättelse översändas till övriga dödsbodelägare,
vilkas namn och vistelseort äro upptagna i bouppteckningen efter den döde
eller eljest kända för rätten.

7 § Har arvinge eller testamentstagare icke inom tid, som i 1--5 §§ är
för varje fall stadgad, tillträtt kvarlåtenskapen eller sin lott däri
eller anmält anspråk därpå efter vad i 6 § sägs, är han sin rätt
förlustig.

8 § Arv, som arvinge enligt 7 § gått förlustig, skall tillfalla dem som
skulle varit berättigade därtill, om arvingen avlidit före arvlåtaren
eller, i fall som avses i 3 kap. 2 §, före den sist avlidne maken. Lag
(1987:231).

9 § Närmare bestämmelser om kungörelse varom stadgas i 1--3 §§ meddelas
av Regeringen. Lag (1987:231).

17 kap. Om arvsavtal

1 § Har någon i fråga om arv efter den som ännu lever träffat avtal med
annan än denne, är det ogillt.

Samma lag vare om avtal angående rätt på grund av testamente.

2 § Avsäger sig arvinge, genom godkännande av testamente eller eljest,
skriftligen hos arvlåtaren sin rätt till arv, är det gällande.
Bröstarvinge äger dock utfå sin laglott, med mindre han avstått från
denna mot skäligt vederlag eller ock egendom, svarande mot laglotten,
tillkommer arvingens make enligt testamente eller tillfaller hans
avkomlingar enligt lag eller testamente med föreskrift om fördelning på
sätt om bröstarv är stadgat.

En underårig får inte avsäga sig arv. Den som har förvaltare enligt 11
kap. 7 § föräldrabalken får inte avsäga sig arv utan förvaltarens
skriftliga samtycke.

Om något annat inte framgår av omständigheterna, gäller arvsavsägelse
också mot arvinges avkomlingar. Lag (1988:1255).

3 § Avtal, varigenom arvlåtare förfogat över sin kvarlåtenskap, är ej
gällande. Utfästelse om gåva, som icke må göras gällande under givarens
livstid, är giltig allenast såvitt följer av vad om testamente är
stadgat.

18 kap. Allmänna bestämmelser om dödsbo

1 § Har inte särskild dödsboförvaltning anordnats enligt 19 kap. skall
efterlevande make eller sambo, arvingar och universella testamentstagare
(d ö d s b o d e l ä g a r e) gemensamt förvalta den dödes egendom under
boets utredning. De företräder därvid dödsboet mot tredje man samt har
rätt att tala och svara i mål som rör boet. Åtgärder som inte tål att
uppskjutas får företas även om någon delägares samtycke inte kan
inhämtas.

Har bodelning skett efter arvlåtarens död eller skall bodelning inte ske,
är en efterlevande make eller sambo inte dödsbodelägare, om maken eller
sambon ej är arvinge eller universell testamentstagare.

Den som har rätt att ta arv eller testamente först sedan en annan arvinge
eller universell testamentstagare har avlidit är delägare i dennes bo men
inte i arvlåtarens.

Innan testamente blivit ståndande, anses såsom delägare såväl arvinge,
vilken uteslutits från arv, som ock den, vilken insatts till universell
testamentstagare. Lag (1987:231).

1 a § När särskild dödsboförvaltning inte har anordnats enligt 19 kap.
får enskilda delägare i mål som rör boet väcka och föra talan som parter
i eget namn men för boets räkning, om övriga delägare är motparter i
målet.

Delägare som har väckt talan har rätt till ersättning av dödsboet för
kostnaderna i målet, i den mån kostnaderna täcks av det som har kommit
boet till godo genom rättegången.

Väcker någon delägare talan mot dödsboet för egen räkning och har
särskild dödsboförvaltning inte anordnats, förs boets talan i målet av
övriga delägare. Lag (1981:359).

2 § Till dess att egendomen har tagits om hand av samtliga
dödsbodelägare eller av den som i annat fall har att förvalta boet,
skall egendomen, om den ej står under vård av förmyndare, syssloman
eller annan, vårdas av delägare som sammanbodde med den avlidne eller
annars kan ta hand om egendomen. Den som har tagit hand om egendomen
skall genast underrätta övriga delägare om dödsfallet och, om det
behövs god man för någon delägare, göra anmälan hos överförmyndaren
enligt 11 kap. föräldrabalken. Vad som har sagts om delägare gäller
också efterlevande make som inte är delägare.

Finns det inte någon som sålunda tar hand om den dödes egendom,
skall medlem av hushållet som den döde tillhörde, hyresvärd eller
annan som är närmast till det ta hand om egendomen samt tillkalla
delägare eller anmäla dödsfallet till socialnämnden. Då anmälan
skett eller förhållandet på annat sätt blir känt, skall
socialnämnden, om det behövs, göra vad som enligt första stycket
åligger delägare. För kostnaderna med anledning av detta har
kommunen rätt till ersättning av boet. Lag (1994:1435).

3 § Göres för dödsbo annan gäld än som erfordras för begravningen eller
för boets uppteckning, vård eller förvaltning eller företages eljest för
dödsboet rättshandling som ej är för sådant ändamål erforderlig, är det
ej för boet bindande, med mindre tredje man var i god tro.

4 § Vad tredje man i god tro slutit med dem som enligt bouppteckningen
äro dödsbodelägare är gällande, ändå att annan delägare finnes.

Har, innan bouppteckning skett, rättshandling företagits utan medverkan
av testamentstagare, är den ej på sådan grund ogiltig, där tredje man var
i god tro och rättshandlingen skäligen ej kunde anstå tills
bouppteckningen förrättats.

5 § Delägare som var för sin försörjning beroende av den döde äger såsom
förskott å sin lott utfå vad för sådant ändamål erfordras, såvitt lotten
uppenbarligen förslår och förskottet kan lämnas utan olägenhet för
utredningen.

Efterlevande make och oförsörjda barn skola städse njuta nödigt underhåll
ur boet under tre månader från dödsfallet. Lag (1971:872).

6 § Dödsbodelägare är pliktig att ersätta skada, som han med avseende å
boets vård eller förvaltning uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndat
någon, vars rätt är beroende av utredningen.

Äro flera ersättningspliktiga, svara de en för alla och alla för en. Vad
sålunda utgivits skall dem emellan fördelas efter deras andelar i
kvarlåtenskapen, så långt de förslå, och därutöver efter huvudtalet, där
ej jämkning prövas skälig med hänsyn till den större eller mindre skuld
som ligger envar delägare till last.

7 § Om det i ett dödsbo ingår fast egendom som är taxerad som
lantbruksenhet, skall boet ha avvecklat fastighetsinnehavet
senast fyra år efter utgången av det kalenderår då dödsfallet
inträffade. Har dödsboet förvärvat sådan egendom därefter,
skall avvecklingen ske snarast möjligt.

Tillsyn över att avveckling sker utövas av den myndighet som
regeringen bestämmer. Om avvecklingen inte har skett inom
föreskriven tid, får tillsynsmyndigheten vid vite förelägga
dödsboet att fullgöra sin skyldighet.

Tillsynsmyndigheten får på ansökan av dödsboet medge anstånd
med avvecklingen, om det finns särskilda skäl. Anstånd meddelas
för viss tid och får förenas med villkor.

Tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande och anstånd får
överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2001:94).

19 kap. Om boutredningsman och testamentsexekutor

1 § Då dödsbodelägare begär det, skall rätten förordna, att egendomen
skall avträdas till förvaltning av boutredningsman, samt utse någon att i
sådan egenskap handha förvaltningen. Har någon genom testamente blivit
utsedd att i fråga om förvaltningen träda i arvingars och universella
testamentstagares ställe (testamentsexekutor), äger jämväl han påkalla
beslut som nu är sagt. Sådant beslut skall också meddelas på begäran av
den som erhållit legat eller äger föra talan om fullgörande av
ändamålsbestämmelse, där det prövas nödigt för legatets eller
ändamålsbestämmelsens verkställande, eller på begäran av borgenär eller
den som står i ansvar för betalning av gäld efter den döde, där det måste
antas att dödsboet är på obestånd eller att sökandens rätt eljest
äventyras. Är dödsbodelägare eller den som erhållit legat omyndig eller
har enligt 11 kap. 3, 4 eller 7 § föräldrabalken god man eller förvaltare
förordnats för honom, skall dödsboet avträdas till förvaltning av
boutredningsman, om överförmyndaren begär det och rätten finner skäl
därtill.

Skall enligt testamente egendomen vara undantagen delägarnas förvaltning,
men är testamentsexekutor ej utsedd eller kan den utsedde ej utföra
uppdraget, skall rätten, då ansökan görs av någon vars rätt är beroende
av utredningen eller förhållandet eljest blir känt, meddela beslut som
avses i första stycket.

Beslut enligt denna paragraf får grundas även på testamente som ej vunnit
laga kraft. Lag (1988:1255).

2 § Till en ansökan enligt 1 § skall fogas en kopia av
bouppteckningen efter den döde och, om bouppteckningen har
registrerats, ett bevis om detta. Är inte bouppteckning
förrättad, lämnas trovärdig uppgift om delägarna i boet och
deras hemvist samt, där testamentsexekutor är förordnad, om
dennes namn och hemvist. Lag (2001:94).

3 § Val av boutredningsman skall så träffas att uppdraget kan förväntas
bliva utfört med den insikt som boets beskaffenhet kräver. Särskilt
avseende skall fästas vid förslag av dem, vilkas rätt är beroende av
utredningen.

Delägare må förordnas till boutredningsman.

Är testamentsexekutor utsedd, skall förordnandet meddelas honom, om ej
skäl äro däremot.

4 § Där det prövas erforderligt, må flera boutredningsmän förordnas.
Rätten äger bestämma, att förvaltningen skall delas mellan dem, och skall
därvid tillika föreskriva, efter vilka grunder delningen skall ske.

5 § Vill boutredningsman frånträda sitt uppdrag och visar han skälig
orsak, skall han av rätten entledigas.

Finnes boutredningsman icke vara lämplig eller bör han av annan särskild
orsak skiljas från uppdraget, skall han entledigas, då det begäres av
någon vars rätt är beroende av utredningen eller förhållandet eljest
varder kunnigt.

Är testamentsexekutor förordnad till boutredningsman och förklaras
testamentet sedermera ogiltigt, skall rätten på begäran pröva, huruvida
uppdraget likväl bör vara honom anförtrott.

6 § Göres av samtliga delägare ansökan att boet ej längre skall förvaltas
av boutredningsman, och är ej fall för handen som i 1 § andra stycket
sägs, skall rätten, med boutredningsmannens entledigande, förordna därom,
såframt det kan ske utan fara för någon vars rätt är beroende av
utredningen. Är testamentsexekutor förordnad till boutredningsman, skall
hans samtycke inhämtas.

7 § Avträdes dödsbos egendom till konkurs, är förordnandet för
boutredningsman förfallet.

8 § Dör boutredningsman, skall det av den som har hans egendom i sin vård
utan dröjsmål anmälas hos rätten.

9 § Har den som gjort ansökan enligt 1 § ej fullgjort vad i 2 § är
stadgat, skall rätten förelägga honom viss tid därtill, vid äventyr att,
där det felande ej är tillgängligt då ärendet upptages till vidare
behandling, ansökningen skall vara förfallen.

Innan rätten meddelar beslut som avses i 1 eller 5 §, skola
dödsbodelägarna genom särskilda meddelanden av rätten erhålla tillfälle
att yttra sig, såvitt det kan ske utan märklig tidsutdräkt. Där det
prövas erforderligt, skall delägare jämte sökanden på sätt nyss är sagt
kallas att inställa sig inför rätten.

Ej må någon förordnas till boutredningsman utan att han samtyckt därtill
eller entledigas från sådant uppdrag utan att han erhållit tillfälle att
yttra sig.

10 § Kan i ärende som avses i 1 eller 5 § slutligt beslut ej omedelbart
meddelas, äger rätten där det erfordras, meddela beslut att gälla intill
dess att slutligt beslut föreligger; och skall vad i 9 § tredje stycket
sägs vinna tillämpning, i fråga om entledigande av boutredningsman dock
endast där så kan ske utan märklig tidsutdräkt.

Mot rättens beslut skall i händelse av missnöje talan föras särskilt. Mot
hovrättens beslut må talan ej föras.

11 § Boutredningsmannen har att, med iakttagande av vad nedan är stadgat,
företaga alla för boets utredning erforderliga åtgärder.

Finnas tillgångarna ej förslå till gäldens betalning, skall
boutredningsmannen söka träffa uppgörelse med borgenärerna. Om uppgörelse
ej kan nås och delägarna ej fylla bristen samt ej heller offentligt
ackord kommer till stånd, skall boutredningsmannen avträda boets egendom
till konkurs.

I fråga om rättshandlingar som i avsevärd mån inverka på delägarnas
behållning i boet samt beträffande andra angelägenheter av vikt, såsom
avyttring av egendom som har särskilt värde för delägarna, avveckling av
rörelse som den döde idkat eller uppgörelse med borgenärerna, skall
boutredningsmannen inhämta delägarnas mening, om det lämpligen kan ske.
Lag (1970:851).

12 § Boutredningsmannen företräder dödsboet mot tredje man samt äger att
tala och svara i mål som röra boet.

12 a § När dödsboet förvaltas av boutredningsman får var och en av
delägarna i mål som rör boet väcka och föra talan som part i eget namn
men för boets räkning, om övriga delägare är motparter i målet och
boutredningsmannen avstår från att föra boets talan.

Delägare som har väckt talan har rätt till ersättning av dödsboet för
kostnaderna i målet, i den mån kostnaderna täcks av det som har kommit
boet till godo genom rättegången. Lag (1981:359).

13 § Fast egendom eller tomträtt må ej av boutredningsmannen överlåtas
utan att delägarna skriftligen lämna sitt samtycke eller, där det ej kan
erhållas, rätten på ansökan tillåter åtgärden. Vad nu är sagt länder dock
ej till inskränkning i den förfoganderätt som kan tillkomma
boutredningsmannen enligt lagakraftvunnet testamente.

Har boutredningsmannen utan erforderligt samtycke företagit åtgärd som i
första stycket sägs, är den ogill, om delägare väcker talan om klander
därå inom tre månader från det han fick kännedom om åtgärden och senast
inom ett år sedan lagfart eller inskrivning beviljades. Lag (1970:1001).

14 § Till dödsboet hörande penningmedel, som görs räntebärande
genom insättning i bank eller kreditmarknadsföretag, skall
sättas in i boets namn. Dödsboets egendom får inte heller i
övrigt sammanblandas med vad boutredningsmannen eller annan
tillhör. Värdehandlingar skall nedsättas i öppet förvar i bank
eller kreditmarknadsföretag, om det sammanlagda värdet
överstiger ett belopp motsvarande två gånger gällande
prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Utöver vad av 18 kap. 5 § föranledes må egendom ej förskottsvis
utgivas till delägare, med mindre det kan ske utan men för
annan, vars rätt är beroende av utredningen. Lag (2004:423).

14 a § Före den 1 april varje år skall boutredningsmannen avge
redovisning för medelsförvaltningen under föregående
kalenderår. I redovisningen skall tas upp saldo vid årets
början och slut samt in- och utbetalningar under året. Har
medel innestått i bank eller annan inrättning skall vid
redovisningen fogas bevis om insättningar och uttag under året
samt behållning vid årets slut. När värdehandlingar nedsatts i
bank eller kreditmarknadsföretag skall vid redovisningen fogas
bevis av motsvarande innehåll.

Årsredovisning skall tillställas minst en delägare i boet.
Övriga delägare samt rätten skall samtidigt underrättas om vem
som tillställts redovisningen. Dödsbodelägare som inte har
tillställts redovisningen har rätt att på begäran hos
boutredningsmannen erhålla ett exemplar av den. Finns det
delägare i boet som är underårig eller som har förvaltare
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken skall ett exemplar
tillställas överförmyndaren.

Fullgör boutredningsman ej vad som åligger honom enligt denna
paragraf, kan rätten vid vite förelägga honom att fullgöra sin
skyldighet. Lag (2004:423).

15 § Så snart dödsboet beretts för bodelning eller arvskifte samt delning
kan äga rum utan men för någon, vars rätt är beroende av utredningen,
skall boutredningsmannen göra anmälan härom till delägarna och avgiva
redovisning för sin förvaltning.

Sedan bodelning eller arvskifte har förrättats av delägarna, skall
boutredningsmannen lämna ut egendomen. Detsamma gäller när en delning som
har verkställts av bodelningsförrättare eller skiftesman har vunnit laga
kraft.

Har boutredningsman frånträtt uppdraget utan att det blivit slutfört
efter vad nu är sagt, är han ock redovisningsskyldig.

När boutredningsman slutfört sitt uppdrag, må han på begäran entledigas
av rätten. Lag (1987:231).

16 § Kunna flera boutredningsmän, som hava förvaltningen odelad, ej enas
i ärende, vari avgörandet tillkommer dem, och föreligger ej flertal för
viss mening, skall saken hänskjutas till rättens avgörande. Mot rättens
beslut må talan ej föras.

17 § När dödsbodelägare begär det eller rätten eljest prövar lämpligt,
skall rätten förordna god man att öva tillsyn å boutredningsmannens
förvaltning, såframt boutredningsmannen icke ställer säkerhet för
ersättning som han kan finnas skyldig att utgiva. Gode mannen äger
genomgå räkenskaper och andra handlingar ävensom verkställa inventering
av egendomen. Han skall, på föreläggande av rätten eller framställning av
delägare, meddela upplysningar om boet och dess förvaltning samt, där
anledning föreligger till anmärkning, göra anmälan hos rätten.

Är god man ej utsedd, äger rätten, på ansökan av delägare eller eljest,
förelägga boutredningsmannen att avgiva redogörelse för sin förvaltning
eller ock förordna någon att granska förvaltningen och däröver avgiva
berättelse.

Har beslut enligt denna paragraf meddelats på ansökan av allenast vissa
delägare, må rätten på talan av delägare föreskriva, att kostnaden ej
skall stanna å boet utan av sökandena slutligen gäldas, med fördelning
dem emellan efter deras lotter i boet.

18 § Boutredningsman är pliktig att ersätta skada, som han
uppsåtligen eller av vårdslöshet vållat dödsboet eller någon,
vars rätt är beroende av utredningen.

Är flera utredningsmän ersättningspliktiga, svarar de
solidariskt. Ersättningsbeloppet skall utredningsmännen emellan
slutligen fördelas efter den större eller mindre skuld som
prövas ligga envar av dem till last.

Om skyldighet att hos bank eller kreditmarknadsföretag inbetala
penningmedel, som tillkommer omyndig eller den för vilken god
man eller förvaltare förordnats, stadgas i föräldrabalken.
Lag (2004:423).

19 § Om talan å boutredningsmans förvaltning gäller vad om syssloman är
stadgat. Klandertalan må föras av envar delägare. Den som anställt
klandertalan är berättigad att av dödsboet erhålla ersättning för
rättegångskostnaden, i den mån den täckes av vad genom rättegången kommit
boet till godo.

Boutredningsmannen äger av dödsboet erhålla skäligt arvode ävensom
ersättning för sina kostnader. Lämnar boet ej tillgång, skall sådan
gottgörelse gäldas av den på vars ansökan förordnandet meddelats. Äro
flera betalningsskyldiga, svara de en för alla och alla för en.

20 § Förordnande att vara testamentsexekutor skall, såvitt ej annat
framgår av testamentet, anses innefatta bemyndigande att företaga
alla för boets utredning erforderliga åtgärder.

Det som sägs i 14 16, 18 och 19 §§ om boutredningsman skall
tillämpas på testamentsexekutor och på den som genom testamente
förordnats att endast i viss del verkställa utredningen efter den
döde. Även i fråga om entledigande skall tillämpas det som sägs om
boutredningsman. Skyldigheten enligt 14 a § att underrätta rätten om
vem som tillställts årsredovisning gäller dock endast den som är
boutredningsman. Lag (1996:245).

20 a § När dödsboet förvaltas av testamentsexekutor med behörighet att
företräda boet i rättegång får var och en av delägarna i mål som rör boet
väcka och föra talan som part i eget namn men för boets räkning, om
övriga delägare är motparter i målet och testamentsexekutorn avstår från
att föra boets talan.

Delägare som har väckt talan har rätt till ersättning av dödsboet för
kostnaderna i målet, i den mån kostnaderna täcks av det som har kommit
boet till godo genom rättegången. Lag (1981:359).

21 § Rättens beslut i ärenden enligt detta kapitel skola utan hinder av
förd klagan lända till efterrättelse, dock ej beslut enligt 6 §.

21 a § Regeringen får bestämma att även sådana anställda i en
tingsrätt som inte är lagfarna domare skall få handlägga enkla
ärenden enligt 1 och 5 §§. Lag (1996:245).

20 kap. Om bouppteckning och dödsboanmälan

1 § Bouppteckning skall förrättas senast tre månader efter
dödsfallet, om inte Skatteverket efter ansökan inom samma tid
med hänsyn till boets beskaffenhet eller av annan särskild
orsak förlänger tiden.

Om dödsboanmälan och undantag på grund av sådan anmälan från
skyldigheten att förrätta bouppteckning föreskrives i 8 a §.
Lag (2003:675).

2 § Dödsbodelägare som har egendomen i sin vård, boutredningsman eller
testamentsexekutor skall bestämma tid och ort för bouppteckning samt utse
två kunniga och trovärdiga gode män att förrätta den. Samtliga delägare
skall kallas i god tid till förrättningen. Den avlidnes efterlevande make
eller sambo skall alltid kallas. Skall lott i kvarlåtenskapen åtnjutas
först sedan arvinge eller universell testamentstagare har avlidit, skall
även den kallas som vid tiden för bouppteckningen är närmast att sålunda
ta arv eller testamente.

Omhändertages ej egendomen av delägare, boutredningsman eller
testamentsexekutor, ankommer på annan, som efter vad i 18 kap. 2 § sägs
har egendomen i sin vård, att föranstalta om bouppteckning. Lag
(1987:231).

3 § I bouppteckningen anges dagen för förrättningen, den dödes
fullständiga namn, personnummer eller samordningsnummer enligt
folkbokföringslagen (1991:481), hemvist och dödsdag. Även namn
och hemvist för dem som skall ha kallats till förrättningen
skall anges. För underårig skall anges födelsedatum och för
arvinge skall anges hans släktskap med den döde. Arvinge skall
anges även om han är utesluten från del i kvarlåtenskapen. Om
den döde efterlämnar en make, skall för bröstarvingar anges om
de är bröstarvingar även till maken. Kan uppgift i visst
hänseende inte lämnas, skall det anmärkas.

Av bouppteckningen skall framgå vilka som närvarit vid
förrättningen. Där någon som skolat kallas ej närvarit, skall
vid bouppteckningen fogas bevis att han i tid blivit kallad.
Lag (2001:94).

3 a § Skatteverket får till dödsboet översända en förtryckt
bouppteckningsblankett med följande uppgifter om den döde:

1. fullständigt namn och person- eller samordningsnummer enligt
folkbokföringslagen (1991:481),

2. hemvist,

3. dödsdag,

4. civilstånd,

5. äktenskapsförord och

6. fastighetsinnehav.

Även uppgift om efterlevande makes namn och fastighetsinnehav
samt dödsboets adress får förtryckas. Lag (2003:675).

4 § Den dödes tillgångar och skulder antecknas sådana de var vid
dödsfallet. Därvid anges tillgångarnas värde och skuldernas belopp.

Var den döde gift, skall båda makarnas tillgångar och skulder var för sig
antecknas och värderas. Hade makarna eller en av dem enskild egendom
eller sådan rättighet som enligt 10 kap. 3 § äktenskapsbalken inte skall
ingå i bodelning, skall grunden för att egendomen skall vara undantagen
från bodelningen och egendomens värde anges särskilt, om det inte på
grund av förhållandena är obehövligt.

Efterlämnar den döde en sambo och hade någon av dem förvärvat bostad
eller bohag för gemensamt begagnande, skall denna egendom antecknas och
värderas särskilt, om den efterlevande sambon har begärt bodelning.
Därvid skall anges vem egendomen tillhör. Även fordringar som är förenade
med särskild förmånsrätt i egendomen eller av annan anledning är att
hänföra till denna egendom skall antecknas. Om den efterlevande sambon
eller den avlidna sambons övriga dödsbodelägare begär att få täckning för
annan skuld ur egendomen, skall sambons samtliga tillgångar och skulder
antecknas och värderas. Lag (1987:231).

5 § Är efter den döde testamente eller, om han var gift,
äktenskapsförord angående förmögenhetsordningen, skall det
intagas i bouppteckningen eller i bestyrkt avskrift fogas därvid
såsom bilaga.

Bouppteckningen skall också innehålla uppgift om livförsäkringar
och tillgångar på pensionssparkonto enligt lagen (1993:931) om
individuellt pensionssparande som till följd av att förmånstagare
insatts, inte ingår i kvarlåtenskapen.

Är bland delägarna laglottsberättigad arvinge, skall, där delägare
begär det, i bouppteckningen uppgift lämnas om vad arvinge eller
hans avkomling av den döde mottagit i förskott eller eljest såsom
gåva, så ock om gåva som den efterlevande maken, dennes
avkomling eller universell testamentstagare mottagit av den döde;
och skall tillika uppgivas vad arvinge i förskott erhållit av
efterlevande makens giftorättsgods. Vad nu är sagt skall ej gälla,
där fråga är om sedvanliga skänker vilkas värde icke står i
missförhållande till givarens villkor. Lag (1993:932).

6 § Den som vårdar egendomen eller i övrigt bäst känner till boet skall
såsom bouppgivare lämna uppgifter om boet. Varje delägare samt
efterlevande make eller sambo skall på anmaning lämna uppgifter till
bouppteckningen.

Bouppgivaren skall på handlingen teckna försäkran på heder och samvete
att uppgifterna till bouppteckningen är riktiga och att inga uppgifter
avsiktligt har utelämnats. Bouppgivaren skall bekräfta sina uppgifter med
ed, om talan om edgång förs av någon vars rätt kan bero därav eller av
boutredningsman eller testamentsexekutor. Samma skyldighet har dessutom
dödsbodelägare samt efterlevande make eller sambo som inte har varit
bouppgivare. Även andra personer som har tagit befattning med boet kan
åläggas att bekräfta uppgifterna i bouppteckningen under ed.

Gode männen skall på handlingen intyga att allt har blivit riktigt
antecknat och att tillgångarna har värderats efter bästa förstånd. Lag
(1987:231).

7 § Finnes egendom å flera orter, må särskild bouppteckning förrättas
å varje ort. I en av bouppteckningarna skall intagas sammanfattning
av boets tillgångar och skulder, och skall vad i 5 § stadgas äga
tillämpning allenast å den bouppteckningen.

8 § Bouppteckningen skall inom en månad efter det att den
upprättats jämte en bestyrkt kopia ges in för registrering till
Skatteverket. Finns det flera bouppteckningar, skall de ges in
samtidigt och inom en månad från det den sista bouppteckningen
upprättades.

En bestyrkt kopia av bouppteckningen skall förvaras hos
Skatteverket.

Har omyndig del i boet eller är någon för vilken förvaltare
enligt föräldrabalken har förordnats delägare eller finns
delägare, för vilken god man skall förordnas, skall ytterligare
en bestyrkt kopia ges in för varje överförmyndare som skall ha
tillsyn över ifrågavarande förmynderskap, förvaltarskap eller
godmanskap. Är bouppteckningen av vidlyftig beskaffenhet,
behöver denna kopia omfatta endast erforderliga delar.

Är inte erforderliga kopior ingivna, skall sådana tas på boets
bekostnad. Lag (2003:675).

8 a § Räcker den dödes tillgångar eller, när han efterlämnar
make, tillgångarna jämte hans andel i makens giftorättsgods
inte till annat än begravningskostnader och andra utgifter med
anledning av dödsfallet och omfattar tillgångarna inte fast
egendom eller tomträtt, behöver bouppteckning inte förrättas,
om dödsboanmälan görs till Skatteverket av socialnämnden.

Dödsboanmälan skall vara skriftlig och innehålla den dödes
fullständiga namn, personnummer eller samordningsnummer enligt
folkbokföringslagen (1991:481), hemvist, bostadsadress och
dödsdag samt intyg, utvisande att beträffande tillgångarna
föreligger fall som avses i första stycket. I anmälan skall
även dödsbodelägares namn och bostadsadresser anges, om
uppgifterna kan inhämtas utan avsevärd tidsutdräkt.
Dödsboanmälan bör göras inom två månader efter dödsfallet. Den
skall förvaras hos Skatteverket.

Även om dödsboanmälan gjorts, skall bouppteckning förrättas, om
det begäres av dödsbodelägare eller annan vars rätt kan bero
därav och denne ställer säkerhet för bouppteckningskostnaden
eller om ny tillgång yppas och det därför ej längre föreligger
sådant fall som avses i första stycket. Bouppteckning skall
förrättas sist tre månader efter det att begäran därom gjordes
och säkerhet ställdes eller den nya tillgången yppades. Om
förlängning av tiden för boupptecknings förrättande äger 1 §
första stycket motsvarande tillämpning. Lag (2003:675).

9 § Skatteverket skall se till att bouppteckning, när sådan
krävs, förrättas och ges in inom föreskriven tid. Om det har
försummats får Skatteverket vid vite förelägga viss tid eller,
där bouppteckning inte skett, förordna en lämplig person att
föranstalta om det. Sådant förordnande utgör inte hinder att
vara god man vid förrättningen.

Skatteverket skall registrera bouppteckningen och förse den med
bevis om detta.

Registrering av bouppteckning får inte ske, om det inte framgår
att vid bouppteckningen har gått till på det sätt som sägs i
detta kapitel. Är bouppteckningen bristfällig, får Skatteverket
med föreläggande av vite utsätta tid inom vilken bristen skall
avhjälpas.

Den som är skyldig att lämna uppgift till bouppteckning får
föreläggas vid vite att fullgöra sin skyldighet. Lag (2003:675).

10 § Blir en ny tillgång eller skuld känd efter det att bouppteckning har
förrättats eller upptäcks annan felaktighet i bouppteckningen, skall
tilläggsbouppteckning innehållande tillägg eller rättelse förrättas inom
en månad.

Tilläggsbouppteckning skall också förrättas, om efterlevande sambo efter
det att bouppteckning har förrättats framställer en sådan begäran om
skuldtäckning som avses i 4 § tredje stycket fjärde meningen och sambons
tillgångar och skulder inte tidigare har antecknats och värderats. I
detta fall skall tilläggsbouppteckningen förrättas inom tre månader från
det att begäran framställdes.

Beträffande tilläggsbouppteckning gäller i övrigt vad som förut i detta
kapitel är föreskrivet om bouppteckning. Lag (1987:231).

11 § I fråga om förfarandet hos Skatteverket och om
överklagande gäller i övrigt den upphävda lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt. Lag (2004:1340).

12 § Har upphävts genom lag (2001:94).

21 kap. Om den dödes skulder

1 § Innan en månad har förflutit efter det att bouppteckning förrättades
eller, om boet förvaltas av boutredningsman, uppgörelse har träffats med
samtliga borgenärer om betalningen av skulderna får en skuld betalas
endast om det med fog kan antas att betalningen inte är till skada för
borgenärerna. Lag (1981:359).

2 § Sedan en månad har förflutit efter det att bouppteckning förrättades
får borgenärerna kräva säkerhet för sådana skulder efter den döde vilka
inte har förfallit till betalning och för vilka det inte redan finns
tillräcklig säkerhet. Ställs ej säkerhet inom tre månader, får dödsboet
inte längre tillgodoräkna sig någon förfallotid. Lag (1981:359).

3 § Finns det flera delägare i dödsboet eller är allmänna
arvsfonden ensam delägare, får en skuld som inte förfaller till
betalning inom sex månader sägas upp hos borgenären till
betalning sex månader efter uppsägningen. Om borgenären till
säkerhet för sin fordran har panträtt på grund av inteckning
och han inom tre månader efter uppsägningen meddelar att han
vill hålla sig endast till säkerheten, är han dock inte skyldig
att ta emot betalning före förfallodagen. Lag (2003:529).

4 § Sker bodelning eller arvskifte innan den dödes och boets andra
skulder har betalts eller medel till deras betalning har ställts under
särskild vård, skall bodelningen eller skiftet gå åter.

Är skulderna inte större än att de kan betalas av den dödes tillgångar
och, om han var gift, vad som av den andra makens egendom skulle ha
belöpt på hans lott för det fall att skulderna hade beaktats vid
bodelningen, skall återgången begränsas till vad som behövs för att
skulderna och kostnaderna för boets förvaltning skall kunna betalas. Vad
som sålunda behövs skall utges av delägarna i förhållande till vad var
och en av dem har fått för mycket vid bodelningen eller arvskiftet. I
övrigt skall bodelningen eller skiftet bestå.

Finns egendom som skall lämnas åter inte i behåll, skall ersättning utges
för det värde egendomen hade när återgång påkallades, om det inte finns
särskilda skäl mot detta. Uppkommer brist hos någon delägare, skall de
övriga delägarna täcka bristen med vad de har fått vid bodelningen eller
skiftet. Vad som behövs för att bristen skall kunna täckas skall utges av
delägarna i förhållande till vad var och en av dem sålunda har fått. Lag
(1981:359).

5 § Egendom som har utgetts som legat eller i enlighet med en
ändamålsbestämmelse skall lämnas tillbaka till boet, om det behövs för
att den dödes skulder skall kunna betalas. Finns egendomen inte i behåll,
skall ersättning utges för det värde egendomen hade när återlämnande
påkallades, om det inte finns särskilda skäl mot detta. Lag (1981:359).

6 § Den som enligt 4 eller 5 § är skyldig att lämna tillbaka egendom till
boet eller att ersätta egendomens värde skall utge även ränta eller
avkomst av egendomen. Han har dock själv rätt till ersättning för
nödvändiga kostnader för egendomen och, om han var i god tro, kostnader
som har varit till nytta för egendomen. Lag (1981:359).

22 kap. Om verkställighet av legat och ändamålsbestämmelser

1 § Legat av oskifto skall utgivas så snart det kan ske utan men för
någon, vars rätt är beroende av boets utredning.

Företages arvskifte innan legatet utgivits eller egendom, som därför
erfordras, blivit ställd under särskild vård, äro delägarna en för alla
och alla för en ansvariga för förordnandets verkställande såsom om skifte
ej ägt rum. Vad sålunda utgivits skall dem emellan fördelas enligt den i
18 kap. 6 § stadgade grunden.

2 § Skall legat fullgöras av viss arvinge eller testamentstagare, är
denne pliktig att verkställa förordnandet, när han mottagit den egendom
som är avsedd för legatets fullgörande. Där av hans försummelse beror att
egendomen ej utgivits till honom, skall han gälda skadan.

3 § Varder i fråga om legat testamentstagarens rätt genom vanvård eller
eljest äventyrad, må rätten på ansökan förordna, att säkerhet skall
ställas för legatets utgörande eller att egendom, varom fråga är, skall
sättas under särskild vård.

4 § Avser legat viss egendom, skall, där ej annat följer av testamentet,
avkastningen tillfalla testamentstagaren men nödig kostnad, vilken ej
föranletts av boutredningen, av honom gäldas innan egendomen utgives.

5 § Å legat, som avser visst penningbelopp, äger testamentstagaren,
såvitt ej annat framgår av testamentet, tillgodonjuta ränta, sedan fyra
månader förflutit från testators död. Räntan beräknas enligt 5 §
räntelagen (1975:635) för tiden fram till dess legatet enligt 1 § i detta
kapitel skall utgivas och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter. Lag
(1975:640).

6 § Vad i detta kapitel är stadgat om legat skall äga motsvarande
tillämpning å ändamålsbestämmelse.

7 § Underlåter någon vad honom åligger med avseende å verkställande av
ändamålsbestämmelse, må talan därom föras av testators arvinge, vare sig
han äger del i boet eller ej, efterlevande make, arvinges avkomling eller
universell testamentstagare, så ock av boutredningsman eller
testamentsexekutor.

Då fråga är om allmännyttigt ändamål, må talan jämväl föras på
förordnande av länsstyrelsen i det län där verkställigheten huvudsakligen
skall ske.

23 kap. Om arvskifte

1 § Arvskifte förrättas av arvingar och universella
testamentstagare.

Var den döde gift, skall först bodelning förrättas enligt
bestämmelserna i äktenskapsbalken. Efterlämnar den döde en
sambo och begär denne bodelning enligt sambolagen (2003:376),
skall bodelningen förrättas innan arvskifte äger rum.
Lag (2003:377).

2 § Mot någon delägares bestridande får skifte ej företas innan
bouppteckning har förrättats och alla kända skulder har betalts eller
medel till deras betalning har ställts under särskild vård eller
uppgörelse har träffats som innebär att delägaren inte svarar för
skulderna.

Skall legat eller ändamålsbestämmelse fullgöras av oskifto, får skifte ej
mot delägares bestridande äga rum innan förordnandet har verkställts
eller delägaren har fritagits från att svara för dess fullgörande eller
erforderlig egendom har blivit ställd under särskild vård.

Står boet under förvaltning av boutredningsman eller testamentsexekutor,
får skifte ej företas innan denne har anmält att utredningen har
slutförts. Lag (1987:231).

3 § Envar delägare äger vid skiftet njuta lott i varje slag av egendom;
dock bör vad ej lämpligen kan delas eller skiljas såvitt möjligt läggas å
en lott. Fordran å delägare skall tillskiftas denne så långt hans lott
förslår.

Har vid skifte fastighet delats så, att delägare fått skilda andelar utan
att villkor om utbrytning uppställts i den handling som enligt 4 §
upprättas över skiftet, innehava dessa delägare fastigheten under
samäganderätt.

Om i annat fall än i andra stycket anges skiftet innebär att del av
fastighet kommer i särskild ägares hand, är skiftet ogiltigt i den delen.
Lag (1970:1001).

4 § Över arvskifte skall upprättas en handling som skrivs under av
delägarna. Lag (1987:231).

5 § På en delägares begäran skall rätten förordna någon att vara
skiftesman. Vad som föreskrivs i 17 kap. 1--4 och 6--9 §§
äktenskapsbalken om bodelning, bodelningsförrättare och make skall gälla
i fråga om arvskifte, skiftesman och delägare i boet. Arvode och
ersättning till skiftesmannen skall dock betalas av dödsboet.

Ställs boet under förvaltning av testamentsexekutor, är denne utan
särskilt förordnande skiftesman. Detta gäller dock ej, om någon annan
redan har förordnats som skiftesman eller om testamentsexekutorn är
delägare i boet. Lag (1988:1453).

6 § Regeringen får bestämma att även sådana anställda i en tingsrätt
som inte är lagfarna domare skall få handlägga enkla ärenden enligt 5 §.
Lag (1996:245).

7 § har upphävts genom Lag 1987:231.

8 § har upphävts genom Lag 1987:231.

9 § har upphävts genom Lag 1987:231.

24 kap. Om avtal angående sammanlevnad i oskiftat dödsbo

1 § Om ett dödsbo förvaltas av delägarna gemensamt och de har kommit
överens om att leva samman i oskiftat bo, gäller i fråga om förvaltningen
av boet och rätten att företräda boet vad som sägs i 18 kap. 1 §, om inte
annat har avtalats. Också bestämmelserna i 3, 4, 6 och 7 §§ samma kapitel
skall tillämpas.

I fråga om rätten för enskilda delägare att väcka och föra talan som
parter i eget namn men för boets räkning gäller vad som sägs i 18 kap. 1
a §, om inte annat avtalats mellan delägarna. Lag (1989:30).

2 § Såvitt avkastningen ej skall användas till bekostnad av gemensam
hushållning eller eljest för gemensam räkning, är envar delägare
berättigad att efter varje kalenderårs utgång fordra delning av behållen
avkastning.

3 § Har ej tid fastställts för beståndet av avtal om sammanlevnad i
oskiftat bo, är avtalet gällande tills tre månader förflutit sedan det
blivit av någon delägare uppsagt hos de övriga. Samma lag vare, där vid
avtal gällande för bestämd tid sammanlevnaden fortsatt efter den tidens
utgång.


4 § Träder efterlevande make, som deltagit i avtalet, i nytt gifte, eller
dör delägare och efterlämnar han såsom dödsbodelägare någon, som ej
deltagit i avtalet, skall detta, om uppsägning sker inom fyra månader
därefter, upphöra att gälla tre månader efter uppsägningen.

Om förmyndare, god man eller förvaltare deltagit i avtalet, skall vid
förmynderskapets, godmanskapets eller förvaltarskapets upphörande rätt
till uppsägning som avses i första stycket tillkomma den på vars vägnar
avtalet slutits. Lag (1988:1255).


5 § Har, efter det avtal om sammanlevnad i oskiftat bo slutits, väsentlig
ändring inträtt i de förhållanden som därvid var avgörande, eller befinns
avtalet av annan särskild orsak ej böra bestå, får rätten på delägares
talan förklara, att avtalet skall upphöra att gälla.

Om hävande av avtal, vars fortsatta bestånd medför äventyr för delägare
som är omyndig eller för vilken god man eller förvaltare är förordnad, är
särskilt stadgat. Lag (1988:1255).

6 § Förordnas om boets avträdande till förvaltning av boutredningsman, är
avtal om sammanlevnad i oskiftat bo förfallet. Ej må sådant förordnande
meddelas på ansökan av delägare.

25 kap. Har upphävts genom lag (2005:131).

Övergångsbestämmelser

1969:621

3. Är barn utom äktenskap fött innan nya lagen trätt i kraft och skulle
icke arvsrätt mellan fadern och barnet ha förelegat redan enligt äldre
lag, ärver barnet och dess bröstarvingar fadern och dennes släktingar
endast under förutsättning att annan dödsbodelägare, boutredningsman
eller den som sitter i boet inom tre månader från dödsfallet eller, om
bouppteckningen förrättas senare, senast vid bouppteckningen fått
kännedom om arvingen eller anteckning om barnet före arvfallet gjorts i
personakt eller registrerats i folkbokföringen för arvlåtaren eller annan
från vilken arvingen härleder sin arvsrätt. Lag (1991:489).

1987:231

1. Denna lag träder i kraft samtidigt som äktenskapsbalken.

2. Har arvlåtaren avlidit före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser
fortfarande tillämpas.


3. Den nya bestämmelsen i 3 kap. 8 § skall tillämpas även om den först
avlidna maken har avlidit före ikraftträdandet.

1989:30

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

2. Om det i dödsboet efter någon som har avlidit före ikraftträdandet
ingår fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet, gäller i stället
för vad som sägs i 18 kap. 7 § första stycket första meningen att boet
skall ha avvecklat fastighetsinnehavet senast den 1 juli 1993. Lag
(1990:1385).

1989:308

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Har någon testamentstagare vid
lagens ikraftträdande förlorat sin rätt mot en arvinge på grund av att
testamentet inte har bevakats enligt äldre bestämmelser, skall den
rättsförlusten kvarstå.

1991:1547

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

2. Har gärningen begåtts före ikraftträdandet, skall 15 kap. 1 § i dess
äldre lydelse fortfarande tillämpas.

2001:94

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

2. 18 kap. 7 § i den äldre lydelsen gäller fortfarande i fråga
om ärenden om anstånd om ansökan har kommit in till tingsrätten
före ikraftträdandet.

3. Vid överklagande av tillsynsmyndighetens beslut om
föreläggande enligt 18 kap. 7 § skall, om beslutet har
meddelats före ikraftträdandet, 18 kap. 7 § i den äldre
lydelsen fortfarande gälla.

4. En dödsboanmälan eller ett ärende om registrering av
bouppteckning eller tilläggsbouppteckning skall handläggas av
tingsrätten om handlingen har kommit in till tingsrätten före
ikraftträdandet. Äldre bestämmelser gäller därvid fortfarande.

5. Regeringen får föreskriva att en annan tingsrätt än den som
anges i 20 kap. 8 § i dess äldre lydelse är behörig att
handlägga en dödsboanmälan eller ett ärende om registrering av
bouppteckning eller tilläggsbouppteckning som har getts in till
tingsrätten före ikraftträdandet. Den tingsrätt som anges i 20
kap. 8 § i dess äldre lydelse skall då lämna över ingivna
handlingar till den tingsrätt som skall handlägga ärendet samt
underrätta ingivaren om överlämnandet. Sedan en bouppteckning
eller tilläggsbouppteckning har registrerats, skall en kopia av
handlingen sändas för förvaring till den tingsrätt som anges i
20 kap. 8 § i dess äldre lydelse. En kopia av handlingen skall
förvaras även hos den beslutande tingsrätten. Dödsboanmälan
skall sändas för förvaring till den tingsrätt som anges i 20
kap. 8 § i dess äldre lydelse. En kopia av dödsboanmälan skall
förvaras hos den tingsrätt som handlagt dödsboanmälan.

6. Har en ansökan om registrering av en bouppteckning eller
tilläggsbouppteckning getts in till tingsrätten före
ikraftträdandet och har genom ett beslut som vunnit laga kraft
ansökan avvisats, registrering vägrats eller ett beslut om
registrering upphävts, skall den skattemyndighet som är behörig
enligt 20 kap. 8 § i dess nya lydelse i fortsättningen
handlägga frågan om registrering.

7. Har en tingsrätt före ikraftträdandet förelagt vite enligt
20 kap. 9 § första stycket i dess äldre lydelse utan att vitet
har dömts ut, skall beslutet när fråga är om utdömande av vite
anses vara ett beslut som har meddelats av den skattemyndighet
hos vilken bouppteckningen eller tilläggsbouppteckningen enligt
20 kap. 8 § i dess nya lydelse skall ges in.

2003:377

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.

2. Om ett samboförhållande har upphört före ikraftträdandet,
tillämpas äldre bestämmelser.

2003:529

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

2. I fråga om företagshypotek på grund av en inteckning som har
beviljats före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser om
uppsägning görs före den 1 januari 2005.